”Kiruna kommun har fakturerats över 66 miljoner av Mille Örnmark och We Group för projektering och byggledning av simhallen i den nya stadskärnan”.

Projektering innebär att ett flertal arkitekter, ingenjörer och andra specialister under flera år arbetar med att rita och gestalta ett badhus för att sedan fylla det med innehåll. Det innefattar bland annat exteriör, interiör och materialval, utformning av ventilation, vattenrening och mycket annat. I We Groups uppdrag ingick dessutom att bygg- och projektleda projektet, samt sex månaders idrifttagning och utbildningar i den nya anläggningen. Att kostnaden i Kiruna där kostnadsläget är osedvanligt högt, i ett projekt med stora tekniska krav, uppgår till 66 miljoner är föga förvånande.

Byggherrekostnaden (kostnader för projektering, upphandling, bygg- och projektledning) för badhus och andra komplexa byggnadsprojekt brukar uppgå till mellan 15 och 25 procent av den totala kostnaden. Det kan sättas i relation till byggherrekostnaden för ett flerbostadshus som uppgår till cirka 18 procent, enligt SCB byggkostnadsindex. När We Group utformade sitt anbud beräknades totalkostnaden av projektet till 450 miljoner kronor och vår kostnad beräknades utgöra 13 procent av totalkostnaden. Sedan dess har vissa ändringar och tillägg skett i projektet, varför våra kostnader i blivit något högre. Om projektet från början beräknades kosta 820 miljoner, vilket är den totalkostnad som nämns i reportaget, och vi räknar på 15 procent, skulle våra kostnader uppgå till över 120 miljoner.

I reportaget framförs synpunkter på den projektgemensamma produktionstidplanen, att den inte tagits fram. Vi har tidigare bemött den här kritiken. Till en början fick vi inga underlag av entreprenörerna. När vi väl fick dem var de inkompletta. Det går inte att samordna en entreprenad om entreprenörerna saknar kunskap om vad som ska genomföras och hur.

I reportaget framförs synpunkter på våra ritningar och andra bygghandlingar, att de inte varit korrekta eller upprättats i tid. Vi har tidigare besvarat detta. Entreprenören har inte följt bygghandlingarna. Med facit i hand borde vi kanske avbrutit projektet. Men av solidaritet med kommunen och med invånarna valde vi att fortsätta för att bygget inte skulle stanna.

I reportaget förekommer felaktigheter och missuppfattningar kring våra roller och ansvarsområden.

We Group anlitades som generalkonsult och projekteringsledare för projektet, upphandlingsstöd, bygg- och projektledare. Vi var inte ansvariga för entreprenaderna. Exempelvis var vi inte ansvariga för att uppföra byggnaden, utföra arbeten inne i byggnaden samt utföra tekniska installationer.

Reportern anger i reportaget en rad fel, kopplade till utförandet, gällande bland annat kulvertar som murats igen och att materialet takbalkarna skulle vila på sprack.

Lars Niemi, projektchef på Kiruna bostäder, uttrycker följande i reportaget:

”Entreprenören gör ju bara det som står i sina handlingar. Om ingen säger nåt annat då måste de ju göra det som står i sina handlingar.”

”Ja, det sprack, det började spricka och jag vet inte hur de som har ritat det på We Group, hur de har sett på det. Det är nån som måste ha ritat på det och tyckt att det ska hålla.”

Det är korrekt uppfattat som Lars Niemi anger, att entreprenörerna ska följa det som står i bygghandlingarna. Samtliga fel som lyfts fram i reportaget är dock orsakade av att entreprenörerna inte följt vad som angetts i handlingarna. Exempelvis angavs att tekniska installationer skulle läggas in i kulverten innan den göts igen. Detta bortsåg byggentreprenören från och göt igen kulverten innan installationerna kunde ske.

Gällande takbalkarna skulle entreprenören enligt handlingarna fästa balkarna i upplagen, via en särskild fästpunkt. Istället fäste byggentreprenören balkarna med bult direkt ner i upplagen. Detta fick till följd att upplagen – som saknade armering – sprack sönder.

I reportaget lyfter reportern fram skrivelser från byggentreprenören gällande taket:

”2021: Hade behövt bygghandlingar innan midsommar.”

”November 2021: Handlingar avseende takkonstruktion saknades.”

”Mars 2022: Taket fortfarande inte färdigprojekterat av We Group.”

Johan Bergstad, kommundirektör i Kiruna, säger följande i reportaget:

”Vi kan bara konstatera att taket, tätt hus, det var klart 15–16 månader efter det skulle varit klart”.

Tätt hus är en mycket viktig del av projektet. Utan tätt hus kan arbeten inne i huset inte bedrivas på det sätt som är tänkt. Enligt den övergripande tidplan som gällde vid uppförandet av huset angavs att byggentreprenören skulle vara klar med tätt hus i augusti 2021. Tätt hus färdigställdes först den 31 oktober 2022, alltså cirka 14 månader senare. Färdiga ritningar för taket fanns på plats redan när byggentreprenören påbörjade sina arbeten med marken och grunden som byggnaden skulle stå på. Förseningen berodde på att byggentreprenören var sen med sina arbeten.

Under byggtiden lyftes frågan av kommunen om det gick att byta enbart ytskiktet för taket till ett billigare för att minska kostnaderna i projektet. Den 16 juni 2021 ombads We Group därför att utreda frågan. Efter utredningen och kontakt med byggentreprenören bekräftade byggentreprenören att byte av ytskikt från plåt till papp var möjligt och skulle innebära en besparing. Kommunen tog därför beslut om byte den 21 augusti 2021. Handlingarna där det nya materialet lagts in var klara den 6 september 2021. Från det att frågan uppkom till dess att nytt beslut fattades gick det alltså mindre än tre månader, varav en månad var under sommarsemestrarna. Från det att beslut om byte av ytskikt fattades fanns nya handlingar på plats inom cirka två veckor.

Bytet av ytskikt påverkade inte byggentreprenörens möjlighet att utföra övriga delar av takkonstruktionen eller genomföra sina inköp i övrigt. Entreprenören hade alltså mycket goda möjligheter att bereda sitt arbete direkt från kontraktstilldelning.

När de uppdaterade bygghandlingarna för yttertaket var färdiga i september 2021 hade byggentreprenören fortfarande inte färdigställt sin entreprenad för att kunna montera yttertaket eller justerat bärande konstruktion. Byggentreprenören var i detta skede alltså inte redo att montera yttertaket, oavsett material. Kommunens sena beslut om byte av material, på grund av kostnadsskäl, är därför inte skäl till försening. Däremot brast byggentreprenören i sin planering och utförande vilket försenade bygget.

We Group har inte godkänt någon tidsförlängning avseende byggentreprenörens entreprenad och avrått kommunen från att godkänna tidsförlängning. I det fall kommunen medgett förlängning har det alltså skett mot We Groups inrådan.

”Efter att ha blivit sparkad ur projektet vill Mille Örnmark nu ha ytterligare ca 20 miljoner av Kiruna kommun. Saken ser ut att hamna i domstol”.

Det är inte Mille Örnmark som ”vill ha” ca 20 miljoner. Däremot är det så att We Group kommer stämma Kiruna kommun för avtalsbrott. Den större delen av beloppet avser ersättning för redan utfört arbete eftersom We Group inte fått betalt för den extra tid vi arbetade i projektet, efter att det blev försenat.

I reportaget är det stort fokus på Mille Örnmarks utbildningar och meriter, vilket är fullt förståeligt. Vi ser allvarligt på att våra rutiner brustit och vidtar genast åtgärder för att uppgifterna i fortsättningen ska vara korrekta.

”I Tingsryd föreslog We Group en ombyggnad för nästan 100 miljoner.”

Vi fick en förfrågan om att göra en statusbedömning av äventyrsbadet Kaskaden i Tingsryd. Kommunens ambition var att göra renoveringar för fortsatt badverksamhet i minst 20 år framöver. I bedömningen kom vi fram till att det behövdes en totalrenovering för att uppnå den ambitionen. Kostnaden för en totalrenovering bedömdes till ca 96 miljoner kronor. Skador och behov var omfattande, exempelvis slitna rörledningar, föråldrade värmeväxlare, dålig inblandning i bassängvattnet, köldbryggor i fönster, eroderade fogar, sprickor och frostsprängningar i fasaden, och mycket annat. Bland de allvarligaste anmärkningarna fanns betongskador med kraftiga spjälkningsskador, med höga halter klorid (se bild nedan från anläggningen).

Bruttoarean för anläggningen är ca 3200 kvadratmeter. Det ger en totalkostnad per kvadratmeter på knappt 30 000 kronor, vilket inte på något sätt är en anmärkningsvärd summa, när man beaktar behoven (omfattande skador och brister), ambitionen (drift på minst 20 år) och anläggningens utformning (äventyrsbad innebär större komplexitet än ordinära badhus).

I den efterföljande dialogen med kommunen framkom att man ville ha en prioriteringslista med kostnadsuppskattningar över de mest akuta åtgärderna, för att badhusdriften skulle kunna fortgå i ungefär tre år. Kostnaden bedömdes till drygt en miljon kronor. Dessa åtgärder handlade inte om att förlänga badhusets tekniska livslängd utan om att åtgärda säkerhetsbrister och minimera personfara. Bland dessa åtgärder finns det som Karin Nilsson, tidigare fastighetschef i Tingsryd, i reportaget, benämner som ”klisterlapp på bassängkanten för 20 000” och ”småsaker man blir knottrig av att höra”.

Låt oss börja med djup- och dykmarkeringarna, vilket sannolikt är det som Karin Nilsson syftar på. Vid vår statusbedömning kom vi fram till att de rekommenderade åtgärderna var en riskanalys och komplettering med djupmarkeringar. I vår kostnadsuppskattning om 20 000 kronor ingår att en person ska göra mätningar för att komma fram till vad för djup- och dykmarkeringar som ska sättas upp, var de ska sättas upp och hur de ska sättas upp. I kostnaden ingår även materialkostnader och entreprenörens tid. Markeringarna kan vara i form av klistermärken men det kan också röra sig om spray eller markeringar i metall – som kräver infästning. Dessutom ska personen ta sig till och från badhuset, vilket är en kostnad som också ingår i kostnadsuppskattningen.

Angående de övriga åtgärderna som Karin Nilsson kallar ”småsaker” återfinns exempelvis byte av komponenter på grund av rost- och kalkutfällningar (se bild nedan från anläggningen). Andra åtgärder rör bland annat kemikaliehantering för att förhindra personskador. Om detta är småsaker, eller på något sätt oviktigt, får det stå för Karin Nilsson.

Det journalistiska språket ska vara enkelt och lätt att begripa för gemene man. Det ligger därför i journalistikens natur att förenkla detaljer och budskap i språket. Dock framställs många saker om oss, vår verksamhet och konsultbranschen i allmänhet, som om de vore kontroversiella och uppseendeväckande. Det är inte bra, men det är långt ifrån det mest graverande i det här reportaget.

En man vid namn Joakim Karlsson står med i eftertexterna som researcher till reportaget. Joakim Karlsson driver en sida på Facebook som heter Granskning Karlstad där han som privatperson ägnar sig åt lokaljournalistik. Han har även en hemsida med samma namn.

Joakim Karlsson har kommit i kontakt med TV4 och blivit involverad i reportaget. Det står redaktionen på TV4 fritt att samarbeta med vilka personer de vill. Redaktionen bedömer deras trovärdighet och arbetsmetoder. Så långt, inget anmärkningsvärt.

Men nu är det så att Joakim Karlsson har tidigare vid flertal tillfällen under 2022 kontaktat Mille Örnmark på telefon och frågat ut honom om hans CV, utbildningar och göromål. Det är dessa samtal som hörs i reportaget. Joakim Karlsson har inte vid dessa tillfällen meddelat Mille Örnmark att han arbetar på TV4 eller Kalla fakta. Mille Örnmark har därför trott att han har en privatperson efter sig som jagar honom, med som enda ambition, att missakta hans person.

TV4 och Kalla fakta förvillar tittarna när telefonsamtalets omständigheter inte framkommer i reportaget. Som om det inte är illa nog påstår man i skrift från TV4 (se skärmdump från TV4:s hemsida) att det var Kalla fakta som Mille Örnmark pratade med – när det i själva verket var Joakim Karlsson, som när samtalet ägde rum, inte presenterat sig som företrädare för vare sig TV4 eller Kalla fakta – vilket han vid tillfället inte var.

På Journalistförbundets hemsida om yrkesetiska regler står det klart och tydligt att särskild hänsyn ska visas mot ovana intervjupersoner. Vidare står det att den intervjuade ska upplysas ”om huruvida samtal och annat material är avsett för publicering”.

Under en annan punkt står det att ”…dold inspelning, som görs i syfte att publiceras, bör användas endast i undantagsfall, efter noga övervägande och när en journalistisk bedömning gjorts att information inte går att få på annat sätt. Före publicering ska de berörda så långt det är möjligt informeras om att den dolda inspelningen skett och varför den gjorts.”

Tre frågor uppkommer:

Svaret på de första två frågorna är ett rungande nej. På den sista frågan är svaret ett uppenbart ja; Kalla fakta var hos, ställde frågor och fick svar av Mille Örnmark – dagar för publikation. Joakim Karlssons samtal fyller alltså ingen funktion i reportaget.

För mediarelaterade frågor och förfrågningar, skriv till: press@wegroup.se