Badhusfötter i badhuset – att förebygga och åtgärda

Badhusfötter. Ett lustigt ord på något ganska obehagligt. Badhusfötter är en inflammation i foten som innebär påtaglig smärta, svullnad och klåda. I regel uppkommer symtomen timmar efter ett badhusbesök. Smärtan är ofta så intensiv att den drabbade inte kan ha strumpor eller skor på sig. Än mindre stå och gå. I den här artikeln frågar vi oss hur du som är verksam i publika bad kan förebygga och åtgärda problemet med badhusfötter?

Pseudomonas aeruginosa är det krångliga latinska namnet på denna otrevliga bakterie som finns naturligt i vatten och jord men även i många människors mikroflora. I badhusmiljön tar den sig in genom fotsulan, orsakar smärta och svullnad och ger upphov till så kallade badhusfötter. Extra utsatta är barn. Teorin är att barns tunna hud på fotsulorna är mer lättangripen än den hos vuxna.

Pseudomonas aeruginosa kan inte bara ge infektioner på fötterna utan också på övriga delar av kroppen, men då kallas det inte för badhusfötter. Då har man drabbats av – ta på läsglasögonen nu – pseudomonasfollikulit. Follikulit är hårsäcksinfIammation. Pseudomonasfollikulit betyder alltså ungefär ”hårsäcksinflammation som kommer av Pseudomonas”. I det engelska språket har den här åkomman fått det lite mer vardagliga namnet ”hot tub folliculitis”, då symtomen ofta uppkommer i samband med bad i privata badtunnor med otillräcklig klorering. På svenska skulle vi kanske säga ”badtunnesjukan”.

Vanliga symtom på badtunnesjukan är kliande prickar över stora delar av kroppen. Man kan också drabbas av bland annat huvudvärk, feber och svettningar.

Men låt oss återgå till Pseudomonas aeruginosa.

Pseudomonas aeruginosa påminner till viss del om charterälskande svenskar. Båda trivs bäst i varm och fuktig miljö. Skämt åsido, det här är en bakterie som tycker om låga halter klor och högt pH-värde, vilket gör varma bassänger med bristfällig desinfektion till en perfekt grogrund, exempelvis bubbelpooler, massagepooler och bassänger för småbarn. Bakterien kan klumpa ihop sig och bilda ett kluster (en så kallad biofilm) tillsammans med andra bakterier och mikroorganismer. Biofilm kan finnas både på vattenytan och på föremål, exempelvis badleksaker.

I regel uppstår badhusfötter inte i välskötta bassänger även om det kan finnas undantag. Om riktvärdet är för högt eller om det uppstår ett utbrott på ditt badhus är det ett tecken på att något inte står rätt till; bassängerna kan vara överbelastade eller så har du problem med vattenreningen och desinfektionsförmågan.

När ett utbrott av badhusfötter sker är det viktigt att desinfektera stora delar av badhuset och dess ytor, kanske hela anläggningen beroende på storlek och utformning. Bassängerna chockkloreras, vilket innebär att dessa bassänger tillfälligt stängs ned. Om det rör sig om mindre bassänger, vilket ofta är fallet med P. aeruginosa bör de dessutom tömmas och rengöras. Viktigt är att inte glömma ta prover och desinfektera ytor där vatten ligger stilla och där det inte pågår en reningsprocess. Det kan exempelvis handla om lösa föremål så som badleksaker och flytringar men också rutschbanor, trappor, avsatser och liknande.

Men desinfektering löser inte uppkomsten av badhusfötter. Du kan ha mer eller mindre allvarliga brister i vattenreningssystemet och bassängerna, eller bristfälliga städrutiner som gör att smittan kan uppkomma på nytt. Detta är områden som kräver andra insatser.

Det viktigaste du kan göra för att slippa badhusfötter är att arbeta med det förebyggande arbetet. Det innebär att ha en fungerande egenkontroll på plats med rutiner för städning och hygien. I egenkontrollen bör kontinuerlig mätning av vattenkvaliteten ske, men också kontroll av reningssystem, kontroll av desinfektionsmedel och dosering.

Viktigt är också att regelbundet kontrollera filtersystemen. Det går inte att utesluta mikrobiologisk tillväxt i dessa utrymmen. Genom att göra regelbundna kontroller kan du förebygga tillväxt av Pseudomonas aeruginosa i ett tidigt skede. För att komma åt i dessa utrymmen används en steriliserad kran. Att den är steril är av största vikt; ett kontaminerat prov är inte värt något.

Kontroll av filtersystem görs med fördel som en del av egenkontrollen tillsammans med övrig kontroll av mikroorganismer, exempelvis legionella.

– Jag reser mycket i jobbet och har gjort så länge. I Tyskland och Österrike städar man en timma per åtta badgäster. I Sverige städar vi en timma per 150–250 badgäster. Dessutom har de en helt annan tradition av att använda specifika produkter för just ytdesinfektion, även om vi också börjar göra det. Det man absolut inte ska göra, men som förekommer, är att skopa runt klorerat vatten, i stället för att ytdesinfektera.

– Ett annat bra förebyggande sätt är att kontrollera städningen med hjälp av tryckplattor. De sätts fast på en yta efter städning, exempelvis en bassängkant. Sedan tas de bort och analyseras. Då kan man se hur många bakteriekolonier som uppkommit.

– Vid sidan om brister i städningen som vi redan varit inne på, finns det designmissar som ställer till det. Det måste vara tillräckligt golvfall så att inte förorenat vatten ansamlar sig. Nuvarande byggstandard förordar en lutning på 1:50 (20 mm/m). Med en mindre lutning får man en vattenansamling. Då måste man hitta en annan lösning, vilket i sin tur påverkar valet av golvmaterial. Då gäller det att hitta en slät golvyta som inte underlättar för bakterien att penetrera huden.

– Välj rätt städkemikalier. Ytdesinfektera på riktigt, städa noggrant och ofta. Använd tryckplattor för att hålla koll på bakterienivåerna. För att skapa en långsiktigt hållbar lösning kan ombyggnation av golvfall eller nya golvmaterial behövas. I samband med ett utbrott är det viktigt att inte mer bakterier kommer in i våtutrymmen.

Hur ser situationen ut på ditt badhus? Har ni haft problem med badhusfötter? Behöver ni en uppdatering om egenkontroll? Eller kanske hjälp av en ingenjör och arkitekt för en ombyggnation? Kontakta oss på We Group. Vi erbjuder både utbildningar och djuplodande insatser på plats