1800-talet kan kännas långt bort och det finns många faktorer som stör. Hur många av drunkningarna berodde på andra faktorer än just dåliga simkunskaper? Än idag påträffas kroppar i vatten där det är svårt att veta de exakta omständigheterna, exempelvis om drunkningen skett i samband med ett sjukdomsfall och inte är direkt relaterat till dåliga simkunskaper.

– Under första hälften av 1900-talet sker stora förändringar när det gäller simkunnigheten. Antalet drunkningar per år mer än halveras. När badhusbyggandet på allvar kommer igång under 1950-, och 1960-talet fortsätter siffrorna neråt. De senaste två åren har antalet drunkningar legat kring 70 per år – historiskt låga tal. Badhusen har kommit att förvalta simkunnighet och vattenvana i ett land omgivet av hav och med många sjöar, säger Björn.

1940-talet är en intressant period. Stora insatser beträffande simkunnighet har gjorts under fyra decennier. Simkunnigheten har radikalt förändrats. Från 1100 drunkningar per år till knappa 500 under 1940-talet är mer än en halvering, samtidigt som antalet invånare ökat från fem till sju miljoner runt 1950.

– 1949 finns det badhus och simbassänger och det moderna Sverige som vi känner det börjar ta form, men det mesta är fortfarande ogjort, säger Björn.

I ett betänkande från Statens folkbadsutredning från 1954 går det att läsa om badhussituationen 1949:

”De redovisade bassängerna var av skiftande storlek. Av de sammanlagt 152 redovisade bassängerna var ett fåtal användbara för simning: endast i 13 orter fanns varmbadhus med minst 25 m långa bassänger och i ytterligare 37 orter fanns varmbadhus som hade minst 10 m långa bassänger.”

Vidare står det:

”Det sammanlagda antalet ”simhallar” (varmbadhus med simbassäng å minst 12,5 m) var enligt Simfrämjandet den 1 januari 1954 59 st., varav 19 hade en minst 25 m lång bassäng.”

Så hur ska du som politiker och tjänsteman förhålla dig till badhus och alternativkostnader? Björn menar att det är svårt att göra beräkningar som speglar verkligheten fullt ut. Det finns för många faktorer som spelar in och många är svåra att kvantifiera. Data kan också vara mer eller mindre tillförlitlig. Samtidigt har strukturella förändringar i skolan, där simundervisning blir en tydlig del av läroplanen 1962, mitt under rekordårens badhusboom.

– Krav, förändringar och mål av den här sorten har givetvis också spelat in för att förbättra simkkunnigheten och minska antalet drunkningar, säger Björn.

Det går absolut att problematisera kring alternativkostnader, menar Björn. Och man kan få olika svar beroende på vilken data man stoppar in. Men även om man gör en försiktig beräkning framkommer bilden av att badhusen varit en förutsättning för att få ner drunkningstalen i stort.

– När man gör beräkningar för ett badhus tittar man på inkomster och kostnader, vilket landar i ett driftnetto, som i princip alltid är negativt för kommunala badhus. I snitt kan det handla om 10-15 miljoner om året i 40 år. Det är mycket pengar. Då visar alternativkostnaden, trots dess trubbighet, att det finns en ekonomisk nytta som är ungefär lika stor eller något större än driftnettot, säger Björn.

Problemet är att nyttan inte bryr sig om geografi. Eller med andra ord: Ett badhus ger ekonomisk och livsavgörande nytta, du vet bara inte var den nyttan komma hamna.

Person 1 växer upp och sig simma i kommun A. Person 1 flyttar till kommun  B där det finns en sjö där person 2 som inte är simkunnig riskerar att drunkna. Person 1 räddar både sitt eget liv och livet på person 2. Båda personerna bor och arbetar i kommun B. Nyttan tillfaller utöver person 1 också person 2 och kommun B, men ej kommun A.

– När man talar om badhus är det ofta utifrån ett kommunalt och lokalt perspektiv, vilket är förståeligt. Men kostnaderna för en drunkning fördelar sig inte rättvist eller demokratiskt mellan kommuner, regioner och landsting, säger Björn.

Badhus är på så sätt altruistiska, vilket innebär att man gör något gott utan att man räknar med att få något tillbaka. För att skapa någon form av samhällsekonomisk rättvisa innebär det att alla kommuner borde ge lika möjligheter till simträning och vattenvana.

– Så har det varit i stor utsträckning och förhoppningsvis kan det förbli så också, säger Björn.

Det är värt att komma ihåg att det givetvis finns fler nyttor och alternativkostnader som ett badhus ger upphov till, även om de är svåra att beräkna. Simning tillsammans med andra vattenaktiviteter och bastubad är viktiga verktyg i kampen mot våra vanligaste folksjukdomar.

Hjärt- och kärlsjukdomar som är den vanligaste dödsorsaken kostar samhället 60 miljarder per år. 35 procent av dessa kostnader, alltså 21 miljarder beror på livsstilsfaktorer. Kostnaden för stroke beräknad till drygt 18 miljarder kronor per år.

Därutöver har badhuset en social funktion. För många äldre är badhuset en naturlig mötesplats som motverkar ensamhet, isolering och tristess – viktiga faktorer att motverka i folkhälsoarbetet.

Idrott och föreningsliv är också ett viktigt område – att tidigt i livet bli en del av ett sammanhang och befästa goda och sunda vanor.

– Det är otvivelaktigt så att om man tittar på den aggregerade nytta som ett badhus ger, så rör det sig om stora belopp, säger Björn.

Men någon konkret siffra finns ännu inte över badhusens totala nyttor.

– Det är anmärkningsvärt. Badhussverige är mitt i en transformation. Det är inte bara en kommunal fråga utan en nationell fråga då badhusen ömsar skinn över hela landet. Hur bygger vi de bästa och mest ändamålsenliga anläggningarna för våra skattepengar? Hur säkerställer vi kunskapsutbyte? Badhusfrågan behöver komma upp på den nationella dagordningen och då skulle det betyda mycket om vi har en aggregerad uppskattning över värdet de ger oss, säger Björn.